Den unge mannen från norr © 

Januari 1993

(Denna dikt för med sig ett minne av en ung man från en bygd i fjällen nära Funäsdalen)

Så rullar ett jojkande ut inifrån baren

En röst som värmer en eld uti min kropp

Den rösten hägrar önskningar

om mod, frid och hopp

”Kom”, säger rösten. ”Kom, så ska jag för dig sjunga

en visa som får dig att gunga

av hopp, glädje och mod”

…Och jag, jag följer mitt hjärtas ekolod

Stiger in i baren

och där står den skönsjungande unge mannen

och ser på mig med stjärnfull blick

Om jag slumrat till i livet, så väcker du mig

med ditt inlevelsefulla manér

Som om en ängel värmer mig under sin vinge

Där står du fjällens konung, och mot mig ler

Mitt hjärta är ungt och vibrerar av glädje

Du får makten att föra bort mig

med din röst, engagemang och stjärnbeströdda blick

Så efter en stund går jag åter ut i vinterglansen där solen

skiner högt och värmer snölandskapet lite grann

Och du följer med mig ut i vintern

 Med din röst och engagemang håller du elden

som brinner i min barm

Vart du för mig, vet jag inte

I denna stund, det spelar ingen roll

Du unge man som sjunger för mig

denna kalla vinterdag

Jag dras till dig som möter mig

i min längtans kvarter

Jag dras till dig för att du visar

att du mig ser

Gabrielle M. Chantial

Själens krigare © 

Oktober 2004


Kring alla strider i vårt liv, kampen den var svår

I stridens hetta, i fasans mörka rum

vi dunkelt illa mår

Tunga tramp och hårda hot

mot våra sanna jag

från fiendens omogna käft, påståenden svarta som sot

Våra drömmar kränks

och vi i våra egon dränks

Framåt marscherar svidande anfall och piskande försvar

Förmågan att lyssna och handla utifrån våra sanna jag –

finns helt enkelt inte kvar

Några tror att kärlek är att vara älskad av andra

Jag tror att kärlek är att älska sig själv

Några tror att kärlek kan fås då vi lever efter andras ideal

Jag tror att kärlek nås när vi, vår sanna väg vandrar

Några är rädda att ge upp något gammalt

Jag tror att den som är rädd att ge upp något gammalt

 kan inte lära sig att leva

Som själens sanna krigare vill vi framåt…

…mot lycka och kärlek

Vi vill…

…låta de varma vindarna smeka oss mjukt

Känna regnbågen vidröra våra sinnen

Låta blommornas söta dofter fylla oss med skönhet

Det är dags nu att låta vår resa genom livet

följa de vackra stigarna

Att stå emot egon och bristande personligheter

Enas med själakrigarna!

Vi låter ödmjukheten vägleda oss till visdom

Vi ger kärlek till de vi möter på vår resa genom livet
Vi vandrar…

…vandrar i själens ljus

Nu är det dags att frigöra våra hjärtan som längtar

efter sanning och harmoni

Låta våra slumrande själar få fröjdas i en smäktande

symphony

Vandra mina vänner!

Låt tankarnas gråa fägring förvandlas till guld

Vandra mina vänner!

Låt känslorna hållas av själens ljus, glidande på vattenspegeln

Då …

…Då är det bara att hissa seglen

och upptäcka själen som snärjer dig med sin mildhet

Glimmar tyst och kärleksfullt

till egots stora förtret. Ha!

Och så en dag kan allt plötsligt klarna

och du bländas av ditt sken

Den dagen kommer varken tidig eller sen

Lev fri

Gabrielle M. Chantial

Kanske behöver jag inte förstå…

Sommaren 2005

Gå nu, gå nu till någon annan min vän

och kom inte tillbaka hit igen

Det var så jag kände några stunder när du var hos mig

För jag förstod inte varför. Jag förstod inte dig

Jag förstod inte vad du ville. Jag förstod inte vad du sa

Jag förstod inte vad du gjorde, förstod inte om det var bra

Vad var det du ville? Vad ville du mig?

Varför dessa ritualer mellan mig och dig?

Vad är det du har som jag ej förstår?

Varför ville du med mig?

Var det av godhet eller var det av makt?

Ville du att jag skulle gå i din takt?

Eller var det av välvilja, den andliga väckningen?

Såg du något jag ej förstod?

Något som hos mig på sikt skulle ge andlig medvetenhet

och mod…

Gabrielle M. Chantial

På en brygga

Augusti 2006

Sitter på en brygga vid en skummande sjö

- söker stillhet för trötta tankar

Vid bryggan, en gammal fiskebåt

ligger där stadigt förtöjd

Igen försöker jag knyta upp det band du fäst i mig

En knop som bundits hårt och dragits i

Faller ett ögonblick in i förtvivlans djupa rop

Släpp taget, släpp taget

Jag vill vara fri!

Bakom mig, en alm som av vinden blir böjd

En alm som böjer sig för vindens bris

på samma sätt som jag, i min kris

En nordanvinds svalkande vindpust

för mig till mitt hjärtas röst -

skänker tröst

Nu svalkar kvällsvinden, sommarens ljuva andedräkt

De trötta tankarna, den enträgna förtvivlan tonas sakta bort

med kvällens ljumma fläkt

Gabrielle M. Chantial