Min filosofi är att även om det inre växandet inte alltid är så enkelt, är det ändå betydligt enklare och behagligare än att leva i förnekelse av våra innersta behov och drömmar. Det är dags nu för oss människor att leva de liv vi själva drömmer om, att komma i förbindelse med det fridfulla och vackra som bor inom oss alla.
Jag vill ge ett speciellt tack till Maria, som gett mig en bok som jag nu rekommenderar till många av mina klienter "Krama din skugga" av Debbie Ford. Ur denna bok har jag funnit inspiration till denna sida.
Men innan - i mitt jobb som healingterapeut, satsangledare och medial rådgivare träffar jag människor som upplever att de sitter fast i en jobbig känsla eller situation. Det krävs, som vi vet, mod och uthållighet för att se sig själv som helhet. Och om vi inte är beredda att höra/känna sanningen kan vi inte förvandla våra liv.
En del strävar efter att få uppleva extaser och helgonlika upplevelser och andra kraftfulla upplevelser, detta kan ske på bekostnad av den stora kontiunerliga helgonlika upplevelsen som kommer när man gjort arbetet med att acceptera och integrera alla delar av sig själv till en helhet. För det är vad det personliga/andliga växandet är om, att acceptera och integrera alla delar av sig själv till en helhet. Det är också vad upplysning är.
Du som jag har säkert märkt att situationer och jobbiga känslor har en tendens att återkomma under vissa perioder av livet, ja till och med möten med en viss sorts människor. De här "jobbiga" människorna, situationerna tycks dyka upp som jättebadbollar, som vi trycker ner under vattnet för att snart göra upptäckten att de dyker tillbaka upp till ytan så fort vi släpper på trycket. Det är verkligen jobbigt att trycka ner de där jättebadbollarna, det tar massor av energi. Inte bara det, det kan vara svårt att ta sig vidare till nästa fas i livet. Att komma överens med sin badboll/skugga är ett sätt att minnas vem man verkligen är.
Healing tar fram jobbiga känslor som vi helst inte vill kännas vid. Saken är den att om den inte gjorde det skulle det vara lönlöst att hålla på. Vill vi vara fria och uppleva sann kärlek och harmoni måste vi erkänna oss själva fullt ut. Ur erkännandet föds upplysning! Om vi å andra sidan väljer att fortsätta trycka ner och gömma vår sanning så blir vi trötta av allt förnekande, kanske skapas beroende av olika slag för att bedöva de sanna känslorna, och det skapas blockeringar i våra kroppar, som kan bli till sjukdomar längre fram. Det är först när de känslorna / situationerna vi inte vill ha med att göra dyker upp ordentligt, möjlighet till transformation kan ske. På så sätt är det en gåva. Och så vitt jag vet det enda sättet att nå upplysning på.
Det som vi upplever är jobbiga känslor eller situationer är faktiskt våra största tillgångar. Troligtvis har det bara skruvats upp på lite hög volym. Så förklaras det i inledningen till boken.
Ett av målen med den här boken är att lära oss justera volymkontrollen så att vi kan göra en ny upptäckt, nämligen att så småningom se att de "dåliga" sidorna blir de "bra" sidorna. Hmmm... Hur kan det vara möjligt? ...Bra är väl att uppleva kärlek, lycka, barmhärtighet etc. och dåligt är väl då sorg, ilska, uppgivenhet, hat etc.
Enligt författarinnan så kan vi istället för att döma ut vissa känslor som bra eller dåliga, bedöma hur mycket av ex ilska som behövs för en speciell situation, och lära oss att ta fram exakt så mycket vi behöver, för just den speciella situationen.
Alltså kan vi lära oss att kontrollera de här känslorna istället för att känslorna kontrollerar oss. Istället för att undertrycka de här känslorna så att de dyker upp på högst olämpliga sätt vid ofta så olämpliga situationer, kan vi använda dem på ett annat sätt. Inte undertrycka dem eller ta avstånd från dem, bara hitta andra sätt att använda dem på! Det finns alltså något bra med de känslorna också.
Det handlar om att att leva ett helt liv, ett synligt liv där allt få finnas, att sluta fred med sig själv så att du kan få uppleva glädje, inre frid - och så att du kan älska dig själv för att du är den du är. Hela dig.
Kanske kan vi fundera lite på vad det är för budskap vi ger oss själva när vi inte tillåter "skuggsidan" att få finnas med? Kan det vara budskap som: "Det är något fel på mig. Jag är inte värd att älskas. Jag är inte värdig." Det här skapar rädsla. Vi är rädda för de här sidorna, rädda för allt vi har undertryckt inom oss själva. "Tänk om någon ser att jag inte är perfekt..." huu hemska tanke... Ändå speglar vi de här rädslorna på omgivningen om och om igen. Många blir så bra på att dölja de här sidorna att de nästan glömmer att de går omkring i livet med masker på sig och faktiskt tror att det de ser i spegeln är dem de är.
Det vi behöver göra är att avslöja, erkänna och ta till oss de saker vi är mest rädda för. Det är skuggan som innehåller förändringens hemlighet, den förändring som kan påverka ända in i DNA. Skuggan innehåller kärnan i vem vi är, skriver Debbie Ford. Det är när vi accepterar skuggsidorna som vi återvänder till upplevelsen av att acceptera allt det vi är i varje ögonblick. Det är då vi kan få en sund, lycklig och fullständigt mänsklig tillvaro. ...Hoppfullt tycker jag.
Ett underbart verktyg som Debbie Ford föreslår, är att skriva ner de sidor hos oss själva vi inte tycker om och anstränga oss för att hitta gåvorna i dem. När vi kan hitta det positiva och det negativa i varje sida, så kan vi integrera dem i våra liv. Vi kan alltså använda dem till något gott.
Så kanske är det dags att sluta jaga ljuset och också göra mörkret medvetet. För det är ju riktigt jobbigt att hela tiden låtsas om som om inte de "mörkare" sidorna existerar. Det tar en enorm energi av oss att inte erkänna att allt finns inom oss. Allt finns inom oss.
Visst de flesta längtar efter ljuset och kärleken och att få leva i skönheten av våra sanna jag, men så många vill inte integrera hela personligheten. Då blir det ju bara som att springa på ett löpband, det går inte att komma vidare. Vi kan inte uppleva ljuset helt utan att känna till och acceptera mörkret.
När du kan säga: "Jag är sådan" till den djupaste, mörkaste sidan av dig själv kan du nå fram till sann upplysning.
Ta en liten stund och titta på någon skuggsida du har och lär dig vad du behöver lära dig av det. Det finns alltid en gåva i alla egenskaper. Steg 1 är att fråga sig: Vad är gåvan av skuggsidan? Steg 2 är att se på det med respekt och medkänsla.
Som barn får de flesta höra att det finns bra och dåliga sidor, det är genom att stänga av de dåliga sidorna som vi tappar energi och mår dåligt. Det finns inga dåliga sidor, bara när man låter de ta över ens liv och styra.
Många som anstränger sig för att stänga inne sig själva visar inget tålamod med andras brister, utan kan bli fördömande och intoleranta. Ingen/inget är bra nog. Frasen: "Om bara" styr deras liv.
Inom oss äger vi alla egenskaper och deras motsatser, alla mänskliga impulser och känslor. Det handlar om att avslöja, erkänna och ta till oss allt det som vi är, det goda och det dåliga, helgonet och djävulen, det starka och det svaga... Om du tror att du är ett offer så ska du hitta mobbaren in om dig, om du styrs av rädsla behöver du hitta modet inom dig och så vidare.
De mörka delarna är mörka bara när de stängs inne och göms undan. När vi tar fram dem i ljuset av vårt medvetande och hittar deras heliga gåvor förvandlar de oss och vi blir fria.
Deepak Chopra brukar ofta säga: "Inom varje människa finns embryon till gudar och gudinnor som bara har en enda önskan. De vill födas." Vi längtar efter att se fröna till vårt gudomlighet blomstra med vi har glömt att alla frön behöver fruktbar jord för att växa. Den mörka, jordnära, avgörande platsen är vår skugga. Det är en äng som behöver accepteras, älskas och odlas innan våra blommor kan frodas.
Så, om vi inte vet vad vi behöver jobba med, vad kan vi göra då? Ett sätt att hitta vad vi behöver jobba med är att använda omgivningen och det som sker omkring oss som spegelbilder, andras beteenden mot oss och de situationer vi råkar ut för, talar om mycket om oss och för oss.
När känslan dyker upp kanske du får gå igenom ett sorgearbete, när du har upptäckt en del av dig själv som du länge har dolt.
Ett sätt att få laddningen om känslan att släppa är att upprepa för dig själv vad du känner om och om igen, tills laddningen släpper. Pröva gära att se på dig själv i en spegel när du gör det. När laddningen inte finns kvar blir du fri från den känslan.
Det du kan göra är leta reda på ord/känslor som är laddade för dig, alltså som på ett eller annat sätt känns jobbiga för dig. När du hittat ett ord, till en början, formulerar du en mening, exempelvis: "Jag accepteras inte" "Jag är galen" "Jag duger inte" "Jag är inte värd..." eller vad det kan vara som är laddat för dig. Upprepa meningen om och om igen. Det kan ta tid tills du verkligen känner det du säger. Det handlar om att ta till sig känslan och det som skapat känslan. Kanske kommer någon situation upp där du kan relatera till känslan, då tar du till dig situationen också. Bara acceptera det som kommer som en del av dig. Be om hjälp att se klart. Plötsligt kommer du att märka att laddningen släpper. Då är du fri från den känslan. Och förlåt sedan de inblandade, och förlåt dig själv för att du skadat dig själv med den här känslan, för att du inte älskat dig själv. Denna övning är mycket kraftfull. Lycka till!
Med Kärlek
Gabrielle M. Chantial
Gabrielle Hem
